Karlskrona den 19 januari 2005 /Reviderad i oktober 2011/


Fria Sällskapet Länkarna i Karlskrona
Historik & ideologi


Av Pål Wetterling

Länkrörelsen är närbesläktad med Oxfordgrupprörelsen och med Alcoholics Anonymous (AA) som bildades i Ohio, USA 1935 och som startade i Sverige 1953. Det första Sällskapet Länkarna i Sverige bildades 1945.

Rörelserna är närbesläktade på så sätt att de har sjukdoms synen som bärande del: Alkoholismen är en livslång och progressiv, men behandlingsbar, sjukdom. Länkrörelsen har i sitt program ersatt AA:s andliga innehåll med den typ av profan solidaritet som kännetecknar de svenska folkrörelserna.

Ursprunget till Länkarnas program hämtades från en artikel i tidskriften Det Bästa med titeln ”Alkoholister boten varandra” som var en beskrivning av AA:s arbete i USA.

En viktig del inom Länkrörelsen är inställningen att den mest betydelsefulla kvalitén av hjälp är den hjälp som ges av medlemmar som lider av samma problem. Genom att hjälpa andra att finna lösningar på deras problem lär sig hjälpgivaren att finna utvägar ur de egna problemen. Genom att aktivt engagera sig i Sällskapet och genom att hjälpa andra alkoholister lär sig alkoholisten att leva en dag i sänder utan att vara beroende av alkohol.

På 40- och 50-talen var det lika fult att vara alkoholist i USA som det var i vårt land. Vård av alkoholister existerade över huvud taget inte. Det enda som fanns var alkoholistanstalter. De som placerades där, oftast under tvång, hade i regel arbetsplikt och rigorösa regler att rätta sig efter. Efter utskrivningen väntade övervakning i ett antal månader eller år. Man påtvingades övervakare som ofta var folk från nykterhetsnämnden, polisen eller andra myndigheter.

Man kontrollerades, hotades, trakasserades och var ofta tvungen att utföra arbeten gratis åt sin övervakare. De som internerades på alkoholistanstalter fick i regel övervakning lång tid efteråt. För de allra flesta var detta ett värre straff än själva interneringen. Man fick ”papper på sig” som bestämde hur lång tid man skulle interneras nästa gång vilket innebar att interneringstiden kunde uppgå till fyra år som mest. På anstalterna var klienterna noga påpassade och friheten var hårt begränsad. Oftast sattes man i arbete i lantbruk, skogs- eller legoarbete. Arbetsplikt gällde.

Efter utskrivningen fick man inte vistas i lokaler där det dracks alkohol och man fick inte umgås med människor med alkoholproblem. Den enskilde alkoholisten fördömdes och omyndigförklarades. Därför blev Länkrörelsen ytterst noga med anonymiteten och också friheten från varje slag av myndighetsinsyn. Ingen utanför Länkrörelsen skulle få veta vilka personer som gick dit och vad verksamheten gick ut på.



Riksförbund eller ”De Fria”


1957 togs normalstadgar fram i ett förslag som presenterades på en kongress i Västerås. Debatt uppstod om den 3:e paragrafen, den paragraf som talar om att man inte får tillhöra någon organisation som kräver nykterhetslöfte. Tidigare hade medlemmar blivit uteslutna av just det skälet. Orsaken var förstås att ingen medlem i en länkförening kan lova att vara nykter i all framtid. Man kan bara lova sig själv att vara nykter i dag och kanske i morgon.

Fejden slutade med att, efter en liknande kongress året därpå, 1958 i Göteborg, fattades beslut om att bilda Sällskapen Länkarnas Riksförbund.

I Riksförbundets allmänna program framgick förbundets politiska inställning och riktlinjer för alkoholfrågor. Innehållet var bland annat byggandet av sjukhus för alkoholsjuka, omprövning av nykterhetsnämndens verksamhet, reformering av lagen om nykterhetsvård och högre ekonomiska anslag till Länkrörelsen.

Motståndarna, ”De Fria”, höll en egen konferens i Borås sommaren 1958 där man antog egna stadgar och De Sju Punkterna som idéprogram. Många ville inte alls ha någon som helst organisation över sig. De flesta hade alltför smärtsamma personliga erfarenheter av myndigheter och deras toppstyrning. Man ville vara en från staten helt fristående självhjälpsgrupp och inte utsättas för nya former av övervakning. En frihet som blev ett centralt ideologiskt begrepp för De Fria Sällskapen Länkarna.

De ”Fria” ville behålla rörelsens karaktär som gräsrotsrörelse och hålla sig borta från stat och myndigheter av alla de slag. Byråkratisering och professionalisering ansågs vara en stor fara för rörelsens framtid.

Vid delningen 1958 bestod Sällskapen Länkarnas Riksförbund av 32 Sällskap med 3 500 medlemmar och De Fria Sällskapen Länkarna hade 126 Sällskap med 10 000 medlemmar. Länkens Kamratförbund (riksförbund till KF Länken och bildat 1953) hade 46 Sällskap med 4 500 medlemmar. 1995 såg fördelningen av antalet medlemmar (totalt 11 200 i Sverige) ut så här: De Fria 40 %, Rikslänkarna 21 % , Länkens Kamratförbund 15 % och övriga 24 %.

I många Länksällskap, liksom vid en del Sällskap i de tidiga åren i Karlskrona, valde man ett alltför mjukt regelverk för sina verksamheter. Kanske ville man ha fler medlemmar i föreningen? I några Sällskap var det damklubben eller bingogruppen eller syklubben eller bowlinggänget som bestämde när och var punktmötena eller uppladdningsmötena skulle hållas. Att hålla regelbundna punktmöten, alltså möten som är baserade på 7-punktsprogrammet, var då relativt ovanligt i Sverige.

 

Fria Sällskapet Länkarna i Karlskrona

1955 poppade Länksällskap upp överallt i landet. När motboken upphörde ( 3 oktober 1955) gjordes stora ansträngningar att bromsa den dramatiskt ökande konsumtionen av alkohol och också mot det växande antalet alkoholister i samhället. Kalmar-Sällskapet tog initiativ till att bilda ett Länksällskap i Karlskrona. Det gjordes i samband med ”Flaskan och Narren”, en i landet rullande utställning, initierad av regeringen. Lokala drivkrafter var stadsfullmäktiges ordförande i Karlskrona O. W. Andersson och chefredaktör Edvard Jönsson.

Det allra första protokollförda mötet hölls i oktober 1955. Då fanns man i en lokal vid Amiralitetsgatan. Efter en kort tid tvingades man, av utrymmesskäl, att flytta till en större lokal vid Borgmästaregatan.

Drivkrafter och eldsjälar att minnas: Länsnykterhetskonsulent Sten Forsberg, Herbert Johansson, Gustaf Nyberg, Nils Olofsson, Värnamo-Andersson, Fiol-Jösse, Gösta Mårtensson, Gustav Gewén, Bertil Ackring, Bertil Sandin, Jean Åkesson och Karl Sundberg (Sällskapets kassör i 36 år!). Sommaren 1956 övertog Sällskapet IOGT:s sommarhem Höganäsgården som under åtskilliga år blev rekreationsplats för många alkoholsjuka människor.

På Höganäsgården omhändertog man svårt alkoholsjuka människor under längre eller kortare tid. Det blev en slags behandling, något som på den tiden över huvud taget inte existerade ute i samhället. Där fanns bara polisiärt omhändertagande under överinseende av nykterhetsnämnden. Enda sjukhusvården var vård vid fysiska skador och förstås inlåsning på psykavdelning. Ingen vård värd namnet alltså, för en alkoholist. Alkoholister var, och behandlades som, samhällets avskum. Man trakasserades och bespottades.

Under de första åren fungerade Sällskapet relativt bra. Bland annat hade man en omfattande social verksamhet med en mängd aktiviteter för medlemmarna, anhöriga och för eventuella nynyktra. En schism uppstod 1957 som resulterade i att det under en tid fanns två Sällskap i stan. Man var inte överens om hur föreningen skulle organiseras och skötas och inte heller om hur mer eller mindre noggrann man skulle vara i förhållandet till alkoholen. De båda återförenades dock efter en tid till ett Sällskap, skulle man lite vackert kunna säga.

I slutet av 60-talet fick Bertil Sandin, Jean Åkesson och deras kamrater ordning på Sällskapet som då ökade sin verksamhet kraftigt. Man blev ytterst noga med nykterheten, med genomförde regelbundna punktmöten alla onsdagskvällar. Man blev engagerad i Södra Sveriges Länkråd och deltog mycket aktivt i länkrådsmötena som ägde rum nästan varje månad runt om i Blekinge, Skåne och Halland.

Södra Sveriges Länkråd, i vilket vårt Sällskap sedan dess finns representerat i styrelsen, ställde upp för Sällskap som hade besvärligheter med de kommunala eller statliga anslagen, bekymmer med sina regelverk och, inte minst, bekymmer med nykterheten. Man hade egna anslag till förfogande för ekonomisk hjälp, bland annat från landstingen i Skåne och Blekinge. Man bistod också lokala Sällskap stundtals som ombud vid anslagsförhandlingar.

1993-94 hade en fot/handbollsgrupp bildats inom Sällskapet. Man gick med i korpen och spelade regelbundet. Nu var inte tillräckligt många av länkmedlemmarna intresserade av att spela boll varför laget vid varje match fick plocka in spelare utifrån.

Lagledningen ville efter diskussioner driva laget vidare i egen regi, det vill säga att man ville bilda en slags fot-/handbollsförening inom Fria Sällskapet Länkarna i Karlskrona. Med egen organisation och egen ekonomi. Förhandlingarna slutade med att lagledningen lämnade Fria Sällskapet Länkarna och startade en ny länkförening i Vedeby direkt kopplad till Sällskapen Länkarnas Riksförbund.

Man fick konsulthjälp från kansliet i Stockholm med att starta upp och med att få anslag. En del oenigheter inom Vedebylänkarna gjorde att Sällskapet lades ner efter några år. De då kvarvarande medlemmarna, blott en handfull, är beklagligt nog i dag skingrade och har ingen tillhörighet med sin kamp mot missbruket. Konsekvenserna är inte svåra att förstå.

 

Stabil organisation

Alkoholisten har fullt eget ansvar för drickandet av det första glaset och också fullt eget ansvar att fortsätta den totala avhållsamheten. Det går inte att tvinga en alkoholsjuk människa att tillfriskna. Alkoholisten måste själv frivilligt och med egen vilja komma till insikt om sin egen väg till hälsa.

Vi har med missbrukare att göra. Missbrukare som är mästare på att ljuga och hitta på och att anpassa verkligheten till just de egna behoven, eller kanske till den anhöriges eller rent av till arbetsgivarens behov. Det har därför genom åren alltid varit ytterst svårt att hitta rätta former för länkverksamhet.

Länksällskap måste drivas i stabila organisationsformer. Våra punktmöten genomförs varje onsdag året runt. Oavsett antalet deltagare. Alla berörda människor ska veta att våra punktmöten alltid genomförs onsdagskvällar kl 18.30. Varenda onsdag året runt. Samma gäller våra öppettider som är kl 17–20 årets samtliga dagar. Vi har aldrig stängt. Visst har det hänt att någon kommit senare eller varit tvungen att stänga tidigare någon enstaka gång. Vi är vanliga enkla människor och gör, i varje fall i länksammanhang, alltid så gott vi kan.

Vår viktigaste uppgift är att ta hand om och värna den nye kamraten som söker hjälp hos oss. En konkret och tydlig hjälp som faktiskt gör att personen i fråga ges goda möjligheter att kunna bli fri från sitt missbruk. Men det krävs en egen vilja. Har man inte den så finns det tyvärr inga utsikter att bli fri från missbruket. Vi kan bara hjälpa människor som vill bli hjälpta.

Vi kan inte ”hämta” folk till vår behandling. Våra medlemmar är medlemmar enbart för att de absolut ville bli medlemmar och ville bli fria från missbruket.

Vi bedriver vår verksamhet enbart med utgångspunkt i vårt 7-punktprogram och ingenting annat. Våra medlemmar är stadigvarande nyktra alkoholister/missbrukare. Är man inte stadigvarande nykter så kan man inte vara medlem hos oss. Ett tydligt regelverk är en förutsättning för vår verksamhet.

Var och en av våra medlemmar sprider kunskap och information om vår verksamhet helt naturligt i sina vardagliga omgivningar. Förutom de specifika informationstillfällen som utförs på begäran av skolor, kommunala alkohol och drogavdelningar, sjukvårdens beroendeenhet och andra organisationer i samhället. Där ställer vi självklart alltid välvilligt upp.

Vår verksamhet är anonym i så motto att ingen får veta vem eller vilka som är med oss. Inte heller vad som sägs eller diskuteras i våra lokaler eller inom vår verksamhet. Var och en kan självklart, om man så vill, berätta om sig själv och om sitt förhållande till Sällskapet. Och om Sällskapet och dess verksamhet i stort.

Karlskrona den 19 januari 2005

Fria Sällskapet Länkarna i Karlskrona
Enligt Rösträttsmötets uppdrag 

Lars Olsson      Pål Wetterling      Jean Åkesson






Allmänna fakta är hämtade ur:
”Självhjälp och överlevnad. En studie av Länkarna”
Doktorsavhandling av Noriko Kurube
Rapport i socialt arbete nr 85 -1997
Stockholms universitet, Institutionen för socialt arbete, Socialhögskolan

Bakgrundsmaterial är hämtat ur:
”En hyllning till pionjärer och förkämpar”
Informationsskrift av Heinz Nickel 11/1986, Fria Sällskapet Länkarna i Arlöv
Sällskapen Länkarnas Riksförbund.



19 JAN 2005 / PW